Insättningsgarantin innebär att staten genom garantin ersätter de pengar du som kund har satt in på konton hos banker, värdepappersbolag och kreditmarknadsföretag med flera institut. Garantin gäller för insättningar på alla typer av konton utom det individuella pensionssparandet.
Om det institut där du har dina pengar skulle gå i konkurs eller när Finansinspektionen beslutar att garantin ska träda in, ersätter garantin insättningar – kapital och upplupen ränta – upp till ett maximalt belopp motsvarande 100 000 euro per person och institut. Vid beräkning av ersättningsnivån räknas beloppet i euro om till svenska kronor enligt gällande mittkurs på den dag då insättningsgarantin träder in. Det innebär att om du som insättare har ett lägre insatt belopp än det maximala ersättningsbeloppet så får du helt enkelt tillbaks det insatta beloppet.
Den omräkningskurs som används vid omräkning av ersättningsbeloppet till svenska kronor fastställs dagligen av Nasdaq OMX Stockholm (Stockholmsbörsen) och publiceras på Riksbankens webbplats.
Syftet med insättningsgarantin är att stärka skyddet för allmänhetens insättningar och bidra till stabilitet i det finansiella systemet. Den infördes i Sverige 1996 och baseras på ett EG-direktiv. Motsvarande garanti finns i övriga EU-länder. Insättningsgaranti finns också i flera länder utanför EU.
De institut som är anslutna till insättningsgarantin betalar därmed en avgift till Riksgälden för detta.